Titta! Bara så där så bestämde sig killen på Starbucks för att stava mitt namn med C. Ett par veckor till bara så kanske man kan få heta Catta igen.Även andra tecken på anpassning har infunnit sig. Jag, och storebror, har ju en enerverade vana att hitta på små sånger om livet omkring oss. Mina är ofta av typen ” åh vad du är fin, jag vill ha mera apelsin”. Jag vet inte riktigt varför vi gör det men jag misstänker starkt att det kommer ifrån pappa. Våra respektive har med tiden lärt sig leva men denna…öh… defekt(?).
I morse kom i alla fall den första spontana lilla sången på engelska. ”Eating my bun in the morning sun, oh, oh”. Just det. Jag kan alltså vara enerverande på andra språk än svenska. Ja, ni på jobbet visste väl det redan…
Henrik hittade denna ultimata flugbindningsmöbel i en butik i stan igår. Hur snygg som helst, bara att packa ihop och ta med. Tittar man noga kan man se att det att det faktiskt är en jättestor koffert. Lite utanför budget bara!
Själv kan jag inte ta en ren ton, men inredning det kan jag! Oh industrichic så det förslår -jag ser stor potential i kofferten! Den skulle även fungera ypperligt till att förvara presentpapper, snören och diverse annat livsnödvändigt i! En "amerkakoffert" är väl ett måste vid emigration (jaja, den ska väl då vara fylld från hemlandet och inte tvärtom, men lite flexibel får man väl va när det är snyggt?)
SvaraRaderaMånga kramar dan före dan före dopparedan (firas i Bosnäs med tacos och Sagan om ringen del 2) Syster yster och Carlsson på taket